Vad jag uppehåller mig med
Kategori: Allmänt
"Vad bygger du, sofie?"
"Jag bygger en ångest"
Fick i det närmsta panik när läraren bad oss att bygga en konstruktion som skulle ha rörliga delar som böjde sig genom att dra i annan del av konstruktionen. Typ. En timme hade vi på oss.
De övriga i klassen började röra sig målmedvetet i klassrummet efter material, hammare, borrar och allt vad det var. Jag stirrade lite lätt förvirrat innan jag bestämde mig för att bygga en konstruktion med pinnar. Tyvärr hade de vanliga pinnarna tagit slut så jag fick använda mig av glasspinnar(why me?!).
I någonting som kändes som en evighet höll jag på att borra hål i mina glasspinnar, men det är ju som man kanske bör förstå, omöjligt.
Jag fick omvärdera mina planer. Jag började istället bygga en sprattelgubbe. Jag var inte glad. Svetten rann. Tiden var knapp.
Sedan såg jag mig själv utifrån. Hamrande i plasten som skulle bli min konstruktion likt en besatt. Sedan kom jag ihåg att jag ju var 23 år. Då skrattade jag. Åt mig själv. Åt alla andra. Åt livet.
Det blev ingen optimal konstruktion. Den fungerade faktiskt inte ens, vilket ju inte är så konstigt med tanke på att benen är alldeles för långa i förhållande till ytan de har att röra sig på. Nåväl, jag är glad ändå.
